När den här pandemin bara är över… Om bara min vän skulle må bättre igen… När jag går på semester… Om bara politikerna skulle ta tag i miljöfrågan på riktigt… När jag blivit frisk… Om bara min man skulle inse… När jag får det där jobbet… Om bara vi skulle vinna budgivningen… När jag tjänat ihop de där pengarna… Om bara jag skulle veta hur det kommer gå för barnen… 

Du känner säkert igen dig. Jag skulle gissa att någon av de där tankarna har snurrat i ditt huvud också. Det är ju så lätt att tänka så. Om bara… eller När bara… Ibland är det förstås sant. Att när bara det där stora hindret är ur vägen så kommer vi att må bättre. Om bara den där omständigheten förändrades så skulle allt förändras. Ibland, men oftast inte. 

Oftast kommer vi dit så småningom; pandemin är över, vännen mår bättre, semester är här, miljöfrågan tas på allvar, vi blir friska, mannen inser, vi får jobbet, vinner budgivningen, tjänar ihop pengarna, barnen växer upp och det går bra. Men allt blev inte mirakulöst bra och enkelt och problemfritt bara för det. För vi har hittat nya saker att oroa oss för, gräma oss över, att önska bort eller önska till. 

Det finns inget ’där’ där. Vi kommer aldrig till den där punkten när vi nått målet och vi bara flyter fram genom resten av livet. För livet pågår, hela tiden. Och vår hjärna är duktig på att söka problem. Och allt är relativt. Våra problem får ungefär lika stort utrymme oavsett hur stora de faktiskt är. 

Min intention är inte att vi alla nu ska deppa ihop och ge upp. Tvärtom. Den här insikten har gett mig så mycket frihet och tillit. Visst, jag har problem, det har vi alla. Men jag behöver inte skjuta upp hela mitt liv bara för att det finns utmaningar längs vägen. Jag kan tillåta mig själv att lägga problemet åt sidan ibland och bara njuta av gräset under fötterna, den goda maten, eller den varma kramen. Nu. 

Vårt negativity bias hjälper oss att hålla reda på våra problem och orosmoln, så att vi inte glömmer bort dem. Men, vet du vad, det är okej att glömma ibland, det är okej att bara vara med det som är, trots alla dina utmaningar. Du kan aktivt välja när du ska ta upp ditt problem och faktiskt göra något åt det. Skapa en plan, känna en känsla, ha ett samtal, få ut alltihop på papper. Och där emellan, lev ditt liv. Här. Inte där. 

Det är förstås inte helt enkelt, men det viktigaste är att du vet att det är möjligt. Sen kan du börja öva. På närvaro. På tacksamhet, acceptans, tillit, självmedkänsla och glädje. 

Jag skriver just nu min nästa bok som handlar om just detta. För jag vet vilken skillnad det gör i våra liv, att kunna göra det här inre skiftet och leva här och nu. I stället för där och då. Men, tro mig, jag är inte färdig för det. Jag övar också. Varje dag. Men det är värt det. Att flytta livet hit så att vi kan njuta mellan hägg och syrén och tillåta sommaren att få kännas hela vägen in i märgen. 

Om du vill ha hjälp att öva på att leva mer här och nu så finns onlineprogrammet Det inre skiftet tillgängligt för dig.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.