Kroppen. Alla har vi en. Många tar den för given och tänker inte så mycket på att den är där. Medan många andra hatar den för dess utseende eller bristande funktion. Eller så kämpar vi med olika symtom och smärtor som gör att vi helst skulle vilja bli av med den helt och hållet. Vilken relation har du till din kropp? 

Kroppen är vårt hem. Faktiskt det enda varaktiga hem vi har igenom hela livet. Och vår enda chans att uttrycka oss i den här världen, att skapa och uppleva och helt enkelt vara människor här. Den är vårt verktyg för människoliv. Så vad vill du använda din kropp till? 

Istället för att fokusera på hur den ser ut, fokusera på hur den känns. Istället för att fokusera på att den ska imponera på andra, fokusera på vilken funktion du är ute efter. Du är inte din kropp, du har den. Och samtidigt, du kan varken slänga, byta ut eller förkasta din kropp. För du bor i den. Hela livet. 

Jag har med åren utvecklat en kärleksrelation till min kropp. En stark relation fylld av tillit, respekt och autencitet. En relation där jag ofta checkar in och frågar; Älskade kropp, vad behöver du nu? Vad skulle du må riktigt bra av? Vad vill du att jag ska sluta med eller göra mindre ofta? Vad vill du ha mer av? 

Förr kände jag mycket besvikelse på min kropp, för att den var sjuk, skapade problem och inte såg ut som idealet. Men det var ju inte kroppens fel. Den gör så gott den kan, varje dag för mig, för att skapa och upprätthålla balans. Varje sekund läker den för min skull. Så idag har jag ett partnerskap med min kropp där vi har en dialog och lyssnar in varandras behov. 

Och ibland tappar jag förstås fotfästet och kör på lite för hårt, inte lyssnar in eller skadar den på olika sätt. Då behöver jag komma tillbaka och be om ursäkt, fråga vad jag nu kan göra för att reparera, lyssna på dess behov och agera därefter. Min kropp vill inte må dåligt, den vill vara i balans. Ibland kan jag påverka balansen och ibland ligger faktorerna som skapar obalansen utanför min kontroll. Det spelar egentligen mindre roll, jag fokuserar på det jag kan påverka. Och gör så gott jag kan med det jag har. Utan jämförelser med andras kroppar och deras funktion. 

När vi är på en bra plats, jag och min kropp, när relationen är stark och inlyssnande, då kan jag också be den om det där lilla extra. Men alldeles oavsett så möter den mig alltid halvvägs och gör så gott den kan, utifrån sina förutsättningar att uppfylla alla mina drömmar i livet. Den kämpar varje dag för att jag ska få njuta, för att jag ska uppleva och känna. Trognare vän får man leta efter. 

Vad vill du använda din kropp till? Vad vill du uppleva i det här livet? Hur vill du känna dig i din kropp när du vaknar på morgonen? Hur vill du känna när du går och lägger dig på kvällen? Hur vill du vara med din kropp? 

Kanske vill du kunna springa fort, hoppa högt eller bära tungt? Eller så vill du orka med ditt ansträngande jobb och kunna koncentrera dig längre perioder? Kanske vill du se och höra och känna och lukta och smaka på livets alla nyanser? Eller så vill du kunna leka vilda lekar med dina barn och få se dem växa upp och vara delaktig i deras liv länge än? 

Din kropp är din trognaste följeslagare genom livet. Så fin och så värdefull. Älska den, ta hand om den, lyssna på den, och den kommer att göra sitt allra bästa för att tjäna dig så länge du är här.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.