Nu var det länge sen jag skrev ett inlägg här men som alla vet kom det en pandemi i vägen. En händelse som har påverkat oss alla på djupet och för mig kändes det som att ingen bryr sig ändå om hormoner och dess påverkan när vi alla ändå kan dö av ett elakt virus.

Men vi går mot ljusare tider och det är dags att ta upp denna tråd igen. Jag är fortfarande arg för att inget händer i Sverige. I UK:s parlament har man nu en proposition till en ny lag för att alla kvinnor ska få hormonersättning gratis vilket är ett fantastiskt framsteg. Min bok släpptes precis i Frankrike och jag blev nyligen intervjuad i Frankrikes största hälsotidning Top Santé. Förra veckan var jag med i en IG-live med en hälsocoach i Australien. Så det händer verkligen saker på den internationella menopaus-fronten.

Däremot skulle man kunna säga att på den svenska menopausfronten händer det inget nytt. Eller jo det händer, men vi ligger år efter många andra länder. Socialstyrelsen släppte nyligen en rapport efter att regeringen gett de i uppdrag att utreda vilka insatser som behövs vid klimakteriebesvär. Det är absolut ett steg i rätt riktning. Slutsatsen var att det är mycket vanligt med besvär men information och kunskap brister. Detta är ju iochförsig inget nytt under solen utan något som jag och flera andra försökt att basunera ut under flera år. 

Det som däremot skrämmer mig är urvalet av kvinnor som Socialstyrelsen använt i sin utredning. Man har vänt sig mot kvinnor som är 50-59 år. Som att vi som får besvär som 40 plus kvinnor inte existerar. Resultaten skulle icohförsig bli de samma eller snarare ännu värre – för det är ju INNAN menopaus som symtomen är som mest turbulenta och som kvinnor söker mest vård. Och förstahandsalternativet för läkarkåren är att skriva ut antidepressiva och sätta diagnosen utmattningsdepression när det i själva verket kan handla om en obalans i hormonerna för många. Jag skrev en debatt-artikel om detta i DN för ett tag sedan som du kan läsa här.

Ibland känner jag att jag vill ge upp min kamp, att vad jag än gör så kommer det aldrig bli en förändring. Sen kommer ett mess från en fransk kvinna som säger att jag har räddat hennes liv. Det gör att jag fortsätter. Jag hoppas ju kunna hjälpa kvinnor i Sverige också även om det är så tabu här att det är svårt att nå ut. 

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.