Du är inte en kropp, men du har en. Den bär på visdom och vill hela tiden kommunicera med dig. Lyssnar du?

Det är en balansgång det där, med att vara nära kroppen, ta hand om den och lyssna på dess signaler, utan att överidentifiera sig med den. Jag tror att det är viktigt att skilja på att vara sjuk och att ha en kropp i obalans eller att tro att bara för att din kropp har utmaningar just nu så är det något fel på dig. Kroppen är vårt verktyg att uppleva, uttrycka och skapa i den här världen. Därmed oerhört viktig förstås. Men du är inte din kropp, du är den som uttrycker sig genom din kropp. Den som observerar din kropp.

Och eftersom kroppen är vår farkost och vårt hem här på jorden behöver vi lära känna den och lyssna på vad det är den försöker kommunicera till oss. Vad försöker din kropp säga till dig?

I det här sammanhanget tror jag det är viktigt att komma ihåg att, precis som du inte är din kropp, så är du inte heller dina tankar. Du har dem. Och vi behöver inte alltid tankarnas hjälp för att lyssna på kroppen. Det finns en visdom, vi kan kalla den intuitionen, bortom tankarna och kroppen, den du är. Om du lyssnade på kroppen ifrån den platsen, vilken information skulle du få då?

I det här sammanhanget tror jag det är viktigt att komma ihåg att, precis som du inte är din kropp, så Eftersom kroppen också är ett djur, lik så många andra djur, så kan den ibland reagera instinktivt. Den blir skrämd av ett plötsligt ljud eller skapar och reagerar på hormonerna som rör sig i ditt system. Den signalerar hunger, behov av sömn eller att gå på toa. Det är din primitiva kropp och dess behov är livsviktiga för att du ska kunna vara här på jorden.

Men kroppen signalerar också genom känslor. Länge var jag så identifierad med mina känslor att jag trodde att de bodde i huvudet och att jag kunde tänka eller prata mig igenom dem. Men känslor är energi. Energin byggs upp av tankar, upplevelser eller andra triggers och vill få röra sig igenom ditt system. Som en våg som kommer och sköljer över och sedan flyter vidare. Om den uppbyggda energin blockeras, av rädsla, motstånd eller för att det helt enkelt är olämpligt att ge uttryck för den i stunden, så fastnar den. Som en känsloknut som med tiden skapar spänningar och blockeringar i kroppen. Förr eller senare kommer den antingen explodera eller skapa större obalanser i systemet (som ibland kan manifesteras som sjukdom).

Jag var nyligen på en sådan plats, när alltför många känslor, energier, kämpats emot alltför länge. Jag märkte det genom ett tryck över bröstet som kom och gick. Trångt i halsen. En allmän känsla av tyngd. Och framför allt en överaktiv hjärna, som kämpade för att skapa kontroll över sådant den inte kan kontrollera. Som meningen med mitt liv, eller vad som kommer att hända i framtiden.

Jag fick hjälp, av livet, att komma till en plats och ett sammanhang där jag inte längre kunde hålla emot och där det var tryggt att släppa på trycket. Jag lade mig helt enkelt ned och lät känslovågorna skölja över och igenom mig. Utan tankar, utan historier, utan förståelse för vilken som var vilken och varifrån de alla kom. Utan motstånd kan intuitionen få guida kroppen till att släppa taget, till läkning på alla nivåer. Och efteråt, många vågor senare, känns allt annorlunda. Oförklarligt och helt självklart.

Som barn är det helt naturligt för oss att lyssna till och uttrycka kroppens behov, inklusive alla känslor som behöver röra sig igenom. Det här är inget vi behöver lära oss, vi behöver bara komma ihåg det vi visste och praktiserade som barn. Skala av de lager som vi lagt på för att skydda, för att passa in, för att leva såsom vi tror att vi borde leva. Men därunder, alla programmeringar som inte tjänar dig längre, där finns en visdom så självklar som andetaget. Lyssnar du?