Nu på tisdag den 4 mars smäller det. Då kommer vi att äta minst en av de mellan fem och sex miljoner semlor som vi förväntas äta tillsammans på fettisdagen.

De senaste åren har det experimenterats rätt friskt med originalreceptet. Vi tänker bland annat på semmelwrappen, chokladbollssemlan, rulltårtssemlan, pizzasemlan och semmelkorven (fråga inte). Men egentligen… av alla saker som man kan experimentera med, varför just semlan? Är inte semlan i sig ett enda stort experiment? Varför har vi börjat känna ett behov av göra något så udda som en kardemummabulle med vispad grädde, mandelmassa och mjölk ännu konstigare?

Här kommer därför ett “helt vanligt” recept på semlor, dock med vissa justeringar förstås för att det ska kunna räknas som en näringsjägarrecept. Vi tycker att blir enorm skillnad på smaken när vi mortlar våra kardemummafrön mot när vi köper färdigmalna, så är det något du ska lägga extra tid på så är det de få extra minuterna det tar att mala dem själv.

Nu är bara frågan, vill äter du din semla med eller utan mjölk? (alltså rätt svar är utan mjölk, det är sedan gammalt)