Publicerat: 2019-10-24
Jag startade min första blogg 2012 med namnet ”Friskhet är inte frånvaro av sjukdom”. Helt ärligt vet jag inte riktigt hur jag tänkte, för visst heter det väl ”Hälsa är inte frånvaro av sjukdom”, men jag hade viktigare saker att fundera över. Jag var riktigt risig och hade precis fått min sjätte autoimmuna diagnos. Det var tufft. Jag minns att min läkare sa något i stil med: ”Äh, nu slutar vi att räkna diagnoser och kallar dig bara autoimmun istället”.
För mig så var det inte alla fysiska symtom som var jobbigast under den här tiden, utan det var alla mina tankar och känslor kring min situation och framför allt min framtid. Hur skulle det bli? Vad hade jag för framtidsutsikter över huvud taget? Läkarna hade ju sagt att det med stor sannolikhet bara skulle bli värre.
Det var ungefär då jag startade bloggen. Som en reaktion på alla deppiga prognoser på mina diagnoser, men också som ett ventilationshål för all min oro och rädsla. Jag var så trött på att uppdatera alla runt omkring mig om alla läkarbesök och provsvar och teorier att jag helt enkelt skrev ner det där och så fick de som var nyfikna gå in och läsa.
Den sommaren ställde jag om mitt liv fullkomligt. Jag ändrade min livsstil på så många sätt; eliminerade en massa olika födoämnen, alla tillsatser och all processad mat. Jag lagade all mat från grunden, till största del ekologiskt och jag gick på rotationsdiet. Jag hade hittat en näringsfysiolog som hade en teori och jag var tillräckligt desperat för att prova vad som helst.
Efter några månader började jag få fler och fler symtomfria dagar. Till en början kunde jag fira varenda en av dem men efter ett tag började jag känna blandade känslor kring dem; Vem är jag nu när jag inte längre kan identifiera mig med sjukdom? Är jag värd att få ha det så här bra? Hur länge kommer det hålla? Vad kan jag göra redan nu för att förbereda mig för när jag blir dålig igen?
Jag hade inte snälla tankar om mig själv och jag var inte särskilt närvarande. Jag sökte fortfarande fel och minsta tecken på att jag skulle bli sjuk igen. Jag kände mig oerhört stressad av alla dessa tankar och känslor och jag gömde mig gärna från dem genom att jobba mycket och försöka leva ett ”perfekt hälsosamt liv”. Men på så många sätt var jag fortfarande inte hälsosam och jag mådde inte bra.
Jag har ibland hållit en föreläsning som jag kallat ”Det började med maten” för det var verkligen så det var för mig. Jag började min läkningsresa genom att ändra på allt kring maten. Det var först när jag på riktigt närmade mig den berömda väggen julen 2012 som jag vaknade upp till vad hälsa är på riktigt. Och det var först när jag hade hittat verktyg* för att hantera stressen, bearbeta mina känslor, uppmärksamma det som faktiskt funkar, bli lite schysstare mot mig själv och skapa en större mening i mitt liv som jag inte bara hade symtomfria dagar utan på riktigt vaknade på morgonen och kände mig levande och glad för mitt liv.
Hälsa är inte frånvaro av sjukdom och även om jag nu varit symtomfri i mer än 7 år så står sjukdomarna fortfarande kvar i min journal. Sjukvården kallar dem alla för kroniska. Men det jag har fått i belöning av den här resan är så mycket mer än symtomfrihet, det handlar om hela mig och allt som jag är.
Min intention är inte att stressa upp någon som precis börjat få koll på maten. Min intention är att genom min resa inspirera till att tänka bredare kring hälsa. Vad är det för dig? Vad får dig att må bra? Och vad kan du göra just idag, oavsett förutsättningar, för att ta lite bättre hand om dig själv? Det kan handla om att berätta för en vän om något som känns jobbigt, att gå ut i naturen och bara vara, att be om en kram, att ta ett djupt andetag eller att sätta på en bra låt och dansa loss.
När vi ändrar vårt förhållningssätt till hälsa kan också kraven på den förändras. Vad ska du med en perfekt hälsosam kropp till om du hatar dig själv? Tänk om du kan vara fysiskt sjuk och ändå hitta mening och tacksamhet i det lilla? Att välmående och tacksamhet aktiverar det parasympatiska nervsystemet och därmed minskar inflammationsgraden i kroppen, ja, det är ju bara en bonus.
*många av de verktyg jag hittat på vägen kommer jag att skriva om i den här bloggen.
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.