Ett sötare blod 10 år – nu måste vi prata om cancer

Det här är surrealistiskt, men i lördags var det tio år sedan som Ett sötare blod kom ut i bokhandeln. Boken är i princip lika aktuell i dag som då, vilket är lite svårt att släppa. Många får fortfarande ineffektiva kostråd. Det område som jag speciellt vill lyfta denna tioårsdag är cancerområdet. Varför görs så lite, när så mycket talar för att kosten kan ha goda effekter?

Herregud, vart ska man börja? Det är tio år sedan som ett Ett sötare blod kom ut. Det var också då jag lanserade min första blogg. Vilken resa det har varit! I mitt arkiv finns 982 publicerade inlägg (😱) och ni är många som under åren har hört av er med både frågor och fantastiska berättelser om hur kosten påverkar er hälsa.

Tack för alla fantastiska berättelser

Det är nog faktiskt där jag vill börja. Det finns få saker som gör mig så varm om hjärtat som när ni bemödar er om att berätta vilken skillnad kosten har gjort i era liv. Jag minns norrmannen Oskar W. Kristensen som hade ett skyhögt kolesterol och åderförkalkning i halspulsådern. Han ville inte ta de kolesterolsänkande läkemedel som läkaren ordinerade. I stället fortsatte han med den strikta lågkolhydratkost som han redan hade påbörjat, och han började motionera genom att klättar upp på fjälltopparna i närheten. Här ser ni hans fina utsikt:

Trots det höga kolesterolet, minskade åderförkalkningen i hans halspulsåder. Från att ha varit 2,5 mm tjock, blev den 1 mm inom loppet av 1,5 år. Det var utan tvekan en livsavgörande förbättring!

Sedan har vi familjen som tillsammans gick ner totalt 94 kilo i vikt; min namne Annsom slapp sina magsmärtor efter 35 år (!) av problem; och Lotta Slim som för första gången såg fram emot ett besök hos diabetesvården efter att ha läst Ett sötare blod. Äntligen kunde hon visa upp bättre blodsockervärden.

Det här är bara ett litet axplock av alla fantastiska berättelser jag har fått ta del av. Tack💚

Alltmer forskning görs på typ 2-diabetes, vikt och IBS…

Många av era berättelser handlar typ 2-diabetes, magsmärtor och viktproblem. Hur glad jag än blir av dem, tycker jag att det är fel att det är mina böcker som har bidragit till att ni har ändrat livsstil. Det stödet ska ni ju få i vården! När det gäller typ 2-diabets upplever jag dock att det har blivit en viss förändring de senaste åren. Vissa varnas visserligen fortfarande från att äta en lågkolhydratkost, men många blir också uppmuntrade. Sannolikt eftersom läkare och diabetessköterskor har sett vilken fantastisk effekt en lågkolhydratkost har på blodsockret och ofta även på blodfetterna. Det görs också allt fler studier av hur en lågkolhydratkost påverkar typ 2-diabetes, bland annat har Kostfonden hjälpt till att sjösätta en väldigt stor studie som nu pågår i Bergen och på Karolinska.  

När det gäller IBS och magsmärtor har också Kostfonden bidragit till en studie som kommer att göra skillnad. För några veckor sedan berättade vi att preliminära analyservisar att både en strikt lågkolhydratkost och en så kallad låg-FODMAP-kost har bättre effekt på magproblemen än en optimerad läkemedelsbehandling. Studien är stor och otroligt välgjord, så den kommer att kunna påverka hur IBS hanteras över hela världen.

…men när det gäller cancer står forskningen nästan stilla

Det rör på sig alltså inom många områden, men inom ett område går utvecklingen enormt långsamt: cancerområdet. Väldigt lite har hänt sedan jag skrev Ett sötare blod. I boken berättar jag om ett reportage om kost, cancer och kroppens tillväxtsystem som jag gjorde för SVT:s Vetenskapens värld. Tillsammans med Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning på Karolinska, åt jag en stor dos godis och drack ett stort glas läsk på fastande mage till frukost. Här är vi:

Efter denna dunderfrukost mätte Kerstin Brismar våra blodsockernivåer och insulinnivåer:

Ser ni hur olika vi reagerade? För mig var det ett uppvaknande. Minst sagt. Vi åt ungefär lika mycket socker, men det var en dramatisk skillnad i effekten på vårt blodsocker och våra insulinnivåer. Experimentet ledde till att Kerstin Brismar insåg att hon hade förstadiet till typ 2–diabetes och ställde om sin livsstil. För mig blev det en stark uppmuntran att fortsätta att äta bra mat och träna. Varför kanske ni undrar? Det minskar risken för bukfetma och det som forskare kallar metabolt syndrom – mitt insulin fortsätta att ligga lågt, vilket i sin tur sannolikt ger ett skydd mot cancer.

Högt insulin driver på cancer

I Ett sötare blod förklarar jag varför höga insulinnivåer är en stor riskfaktor för cancer. Det fungerar nämligen som en tillväxtfaktor i kroppen. Dessutom triggar insulin en annan tillväxtfaktor som kallas IGF-1. Både insulin och IGF-1 kopplar till ytan av celler och sporrar dem att växa och dela sig. Här är en av alla de bilder som man kan finna i den vetenskapliga litteraturen och som beskriver förloppet (jag har lagt till förklaringar av vad ni ser):

Eftersom forskare vet att både insulin och IGF-1 sporrar cancerceller att växa, har de tagit fram läkemedel som stoppar effekten av dessa tillväxtfaktorer. Men många av dem orsakar allvarliga biverkningar. Det tillsammans med vissa andra problem har gjort att läkemedlen har varit svåra att använda. 

Kosten kan påverka insulinets cancerdrivande effekter

Ett annat sätt att minska insulinets effekter vid cancer är rent logiskt att äta en insulinsänkande kost. Inom loppet av ett par dagar går det att kraftigt sänka insulinnivåerna i kroppen genom att undvika mat som är rik på stärkelse och socker. Det går också att korttidsfasta.  

För mig som biokemist är det självklart att forskare borde utvärdera om en insulinsänkande kost kan öka chansen att överleva en cancersjukdom, speciellt de cancerformer som är starkt kopplade till bukfetma. Men problemet är att få läkare förstår sig på kostens biokemiska potential, av den enkla anledningen att de har fått för lite utbildning kring detta. Dessutom går det inte att ta patent på kostbehandlingar, så det saknas ekonomiska drivkrafter att utveckla området.

Därför har en insulinsänkande kost som behandling av cancer bara testats i små studier och ofta först när allt annat hopp är ute. I vissa fall tycks ändå kosten kunna bromsa cancerförloppet och i enstaka fall har tumörerna krympt. Men studierna är alldeles för små och kortsiktiga för att kunna etablera några kostbehandlingar i vården.

Det finns hopp – men mer måste göras

Sedan jag skrev Ett sötare blod har skälen att tro att insulin driver cancer stärkts på många plan. Det finns mängder av forskning att grotta ner sig i för den som vill rota i den vetenskapliga litteraturen. Men fortfarande saknas alltså de stora studier som kan utvärdera hur stor effekten av en insulinssänkande kost faktiskt är. Det som ändå ger visst hopp är att det nyligen har publicerats en studie på prostatacancer, som visserligen också är kortsiktigt men som antyder så positiva effekter att det kan motivera forskare att bygga vidare på studien.

Dessutom har man påbörjat en lite större studie av hur en lågkolhydratkost i kombination med läkemedel kan påverka en viss typ av bröstcancer. Studien inkluderar 106 personer och har en kontrollgrupp, vilket är viktigt. Forskarna beräknar att studien ska vara klar i oktober 2024.

Ett tredje hoppingivande faktum är att allt fler forskare lyfter kostens potentiella effekter på cancer i olika vetenskapliga översiktsartiklar. Till exempel publicerades en intressant sådan i våras i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Nature Review Cancer. 

Välgjord forskning kan göra enorm skillnad

Allt detta är bra, men på inget vis nog. Min dröm är att Kostfonden en dag ska kunna finansiera studier inom cancerområdet. Tänk om vi bara hade en hundradel av alla de resurser som Cancerfonden har? Förra året samlade de in 949 miljoner kronor. Om bara en bråkdel av det gick till kostforskning skulle det kunna göra en enorm skillnad. 

Men skam den som ger sig! En dag ska Kostfonden ta mig sjutton också bli en spelare att räkna med inom cancerområdet. Om ni undrar vad jag önskar mig på denna bloggs tioårsdag, är det att ni bidrar till att sprida budskapet om att Kostfonden finns. Hjälp oss att samla in pengar. Det är jättelätt att bli månadsgivare med bankID. Till jul kan man önska sig en julgåva, till födelsedagar en födelsedagsgåva och vid begravningar kan man ge bort en minnesgåva. Det går också att swisha på 123 900 42 43. Det finns så många möjligheter!

Låt oss fortsätta att jobba hårt för att fler ska få upp ögonen för att maten vi äter gör stor skillnad i livet. Och låt oss göra det i minst tio år till!

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.