Publicerat: 2021-10-07
Jag har inte tid… Jag ska bara… Min familj behöver mig… Det känns för läskigt… Jag vet inte var jag ska börja… Jag är inte värd det… Jag kan inte… Jag måste bara göra det här först… Det är för dyrt… Det är försent för mig… Jag måste be om lov först… Jag har inte rätt förutsättningar… Tänk om jag gör bort mig…
Ursäkterna. Vi använder dem alla, i olika utsträckning och med varierad kreativitet. Det är de där blockaderna vi ställer för det där vi verkligen behöver göra. Men med ursäkterna känns det som att det ligger utanför vår kontroll, huruvida det blir gjort eller inte. Och det kan ju vara skönt för då slipper jag, ursäkten skyddar mig. Har du funderat på hur ditt liv skulle se ut om du helt skippade ursäkterna?
“The worst lies are the lies we tell ourselves.” – Richard Bach
En viktig distinktion vi behöver få tag på när vi vill minska på ursäkterna för det liv vi egentligen vill leva är skillnaden mellan kan inte och vill inte. Alldeles för ofta använder vi en ”kan inte”-ursäkt när vi faktiskt egentligen inte vill. Kan inte är ett offer för omständigheterna. Vill inte sitter i förarsätet för sitt liv. Och helt ärligt, är det inte skönare att sitta i förarsätet och vara ärlig, åtminstone med sig själv?
När jag skapar ursäkter för varför jag inte kan göra något handlar det oftast om en ovilja att ta risken, att investera energin som krävs eller en rädsla för hur det ska gå. Jag kan visst om jag vill. Jag hörde om en kvinna som längtade efter att skriva en bok men hade svårt att få till tiden med fyra småbarn hemma så hon gick upp klockan tre varje morgon för att hinna skriva innan allt annat hon behövde göra. För att hon så gärna ville.
Det finns gott om människor som tar sig upp för berg utan fungerande ben. Människor som följer sin dröm trots att tiden är knapp under småbarnsåren. Människor som byter bana helt efter 65. Det mesta du kan tänka dig är ”omöjligt” är redan gjort av någon, som ville tillräckligt mycket.
Det här handlar inte om att vi ska maxa våra liv eller klyva oss i tusen bitar för att följa våra drömmar, utan snarare om att leva sant. Kan du inte eller vill du inte? När du inser att ursäkten faktiskt handlade om att du faktiskt inte vill tar du ansvar för ditt liv och allt som finns i det. Du är fri att välja.
Hur skulle ditt liv förändras om du helt skippade ursäkterna? Tänk om du faktiskt var ärlig med dig själv när du inte vill? Om du istället fokuserade all din energi på det som faktiskt är viktigt i ditt liv och såg till att det blir verklighet?
Om något är riktigt viktigt så skapar vi tiden för det. Om det inte är det kommer vi att hitta på ursäkter. När det är på liv och död blir detta otroligt tydligt. Då finns helt plötsligt tiden där, då blev det lätt att prioritera. Även om vi förstås inte vill att det ska vara på liv eller död så brukar tankeövningen tydliggöra för oss vad vi faktiskt tycker är viktigt. Är det serietittandet, scrollandet och det eviga fixandet med livets oändliga administration och fixande? Eller är det relationerna, drömmarna och meningen vi skapar när vi gör det vi älskar? Du väljer hela tiden.
“The bad news is time flies. The good news is you’re the pilot.” – Michael Altshuler
Om texten resonerar med dig kanske det är dags, jag utmanar dig, nu skippar vi ursäkterna och ser vad som händer!
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.