Publicerat: 2017-10-10
Under den tid som jag har granskat kostforskningen har jag så många gånger känt mig frustrerad. Vi bombarderas med välmenande råd från experter och myndigheter: ät mindre salt, akta dig för fett, ge din bebis gluten så slipper hen glutenintolerans och glöm inte vällingen, annars kommer järnbristen som ett brev på posten. En del av er har säkert glömt det, men på 1990-talet nyckelhålsmärkte Livsmedelsverket glass och supersöta yoghurts i sin iver att få oss att äta mindre mättat fett.
Vi är många som snällt har följt dessa råd. Mina bebisar knaprade lydigt på sina smörgåsrån innan den ens hade smakat riktig mat som fisk, ägg eller broccoli. Av rädsla för saltet gav jag dem mestadels köpta barnmatsbrukar, som de konsekvent vägrade att äta.
När jag började granska vetenskapen bakom dessa kostråd, blev jag… Nä, det går inte att uttrycka på ett diplomatiskt vis. Vi struntar i det. Många av de rekommendationer vi får vilar i alla fall på en grund som får en schweizerost att framstå som solid. Rent krasst har myndigheter och experter haft förhoppningsfulla gissningar kring hur deras råd ska påverka oss, men ofta har effekten av kostråden uteblivit. Trots alla lightprodukter vi mejeridisken, blev inte smalare. Trots att svenska föräldrar nästan slaviskt har följt rådet om att ge bebisar gluten före ett halvårs ålder, drabbas svenska småbarn fortfarande av glutenintolerans dubbelt så ofta som amerikanska bebisar.
Så vet ni vad. För tre år sedan bestämde vi att det får vara nog med gissningar. Vi är värda något bättre och då finns bara en väg: högkvalitativa och oberoende vetenskapliga studier.
Därför grundade vi Kostfonden – en ideell insamlingsorganisation med 90-konto. Precis som exempelvis Cancerfonden och Hjärt-lungfonden samlar vi pengar till vetenskapliga studier, men vårt fokus är att undersöka hur den mat vi äter kan få oss att må bättre.
Den form av vetenskap som vi satsar på är så kallade ”randomiserade och kontrollerade prövningar.” Jag ska inte gå in i detalj på hur de fungerar (ni kanske slutar läsa då), men det är i alla fall den form av studier som kan bevisa effekter och utvärdera biverkningar. Enligt lag krävs sådana studier för att ett läkemedel ska bli godkänt, men kraven på kostråd mycket lägre.
Kostfonden har under sina första tre år lyckats sjösätta två stora randomiserade och kontrollerade prövningar: en som utvärderar kolhydraters roll vid mag- och tarmsmärtor (IBS) och en annan där forskare ska undersöka hur kosten kan användas för att stabilisera blodsockret vid typ 1-diabetes (den form av diabetes som även drabbar barn), där försäkringsbolaget Skandia nyligen gick in med över 2,8 miljoner kronor (I love them).
Så nu vet alla ni som läser den här fantastiska bloggen att Kostfonden finns. Det är på inget vis krav att bli månadsgivare till oss, men se det som en fantastisk möjlighet du har att bidra till ett friskare samhälle. Om det just nu råkar skvalpa omkring en överbliven hundralapp i din plånbok kan du också swisha den till Kostfonden på 123 900 42 43, så lovar vi att den kommer göra nytta. Läs vidare här om några av de kunskapsluckor som vi vill fylla: Vid vilka sjukdomar kan en kostbehandling hjälpa?
Så jobbar vi gemensamt mot en friskare framtid. Kom igen!
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.