Publicerat: 2022-02-24
Troligen känner du igen dig i känslan av att din energi går upp och ner över en dag, över en månad, över ett år och mellan olika faser i livet. Vi är cykliska varelser, det är inte meningen att vi ska vara i konstant och statisk energi. Men många av oss har skapat liv som bygger på den principen; kör, kör, kör! Tack och lov har vi nätter, helger och semestrar, men räcker det? När vi nu skapar det ”nya normala” tillsammans, vad vill vi skapa då?
Jag har verkligen börjat observera hur vi människor ofta gör och hur galet det ofta ser ut. Säg julen till exempel. I takt med att det blir mörkare och kallare här uppe i norr så ökar många på takten i jobb och privatliv. Vi gasar på rejält i december med sociala tillställningar, julklappshandling, deadlines på jobbet och sen, när vi kört riktigt hårt, riktigt länge så kommer crescendot av tre hypersociala dagar av släkt, vänner, mat, klappar och resande. Min intention är inte alls att dissa julen, det är bara att peka på ett fenomen som för många inte är helt i linje med kroppens behov.
“Just because it’s normal doesn’t mean it’s not insane“– Eckhart Tolle
Många kvinnor upplever stora förändringar i energi, beroende på var i menscykeln de är. Men dagarna tuggar på, i samma takt, oavsett. Måndag till fredag, åtta till fem och hem, aktiviteter och tillställningar därutöver. Vad skulle hända om vi kunde anpassa livet mer utifrån våra kroppar och deras behov? Inte för att kroppen är svag och behöver vila jämt, utan för att den bär på visdom om när och hur vi är våra bästa jag. När kreativiteten finns där, när livskraften forsar, när introspektionen behövs för nya perspektiv, när vi behöver ta hand om oss själva och när vi har mer än nog att ge.
Det kan vara svårt att ens tänka tanken i det inrutande samhället som många av oss lever i. Men tänk om vi har mer frihet att påverka än vi tror, när vi tar ansvar för det vi kan i frågan? Kanske säga nej till sociala aktiviteter första dagarna på mensen? Eller gå och lägga sig lite extra tidigt under vinterns mörkaste månader? Skjuta den där kreativa uppgiften till när energin finns där?
Jag upplever mycket motstånd i mig själv när jag inte har energin till att köra på som jag tror mig se alla omkring mig göra. Ändå vet jag att min energi och kreativitet går i vågor. I perioder har jag tillgång till en urkraft av kreativitet och skapande och energi över till andra. I andra perioder behöver jag gå inåt och leva långsammare för att hämta hem mig själv. Tänk om jag inte skulle göra det fel? Tänk om det gäller oss alla?
Vad skulle hända om du väckte samtalet i din familj eller med dina kollegor? Brukar ni prata om det här? Kan vi hjälpas åt att ta hand om varandra och våra kroppar? Vad skulle vara möjligt om vi slutade gå emot det som känns naturligt för oss? Hur skulle det se ut om vi levde mer intuitivt och i takt med naturen?
Jag tror inte att vi behöver gå tillbaka till att bli naturfolk för att leva mer i synk med vår egen och naturen omkring oss? Det finns nya sätt att göra det på. Och små skiften kan göra stor skillnad i den livsenergi vi får uppleva och det välmående vi kan skapa. Om du riktigt ställde dig själv frågan; vad behöver jag just nu? Vilket svar skulle komma då? Och om du fokuserar på det du faktiskt kan påverka i ditt liv, vad skulle du förändra då? Vilka samtal behöver du ha? Vem behöver du be om stöd ifrån? Vilka små steg kan du ta i den riktningen?
Det är okej att vara människa. Eller, vi har faktiskt inte riktigt något val, vi är mänskliga. Vad skulle hända om vi slutade låtsas att vi inte är det. Människan behöver vila och återhämtning, liksom energi och kreativitet. När hon får rätt förutsättningar för att vara just det hon kommit för att vara så kan hon, människan, tillsammans med andra av samma art, skapa så mycket vackert, kreativa lösningar och välmående för sig själv och andra. Det är det moderna samhälle jag vill vara med och samskapa, i samklang med livets ebb och flod.
Vad väcker den här texten i dig? Jag är så nyfiken att höra!
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.