Publicerat: 2020-04-21
Vi lever i omvälvande tider, för världen, för samhället och för individen. Det är så lätt för oss människor generellt, och särskilt i tider som dessa, att fastna i ”om bara”. När det här bara är över, då ska jag leva igen. Bara jag vet att jag själv eller någon jag älskar inte blir allvarligt sjuk, då kan jag slappna av. Om det bara fanns en garanti för att ekonomin kommer att hämta sig, då kommer jag vara tacksam för alltid. Vi söker kontroll, garantier och något sätt att sia om framtiden som ingen av oss kan. Vi vet helt enkelt inte, vi behöver acceptera det.
Kanske är det en av de största lektionerna för mänskligheten i det här, att ge upp illusionen om kontroll, en gång för alla? Hur gör man då det? Ja, du, om jag bara hade ett enkelt svar på den frågan… Jag hänvisar helt enkelt tillbaka till min förra krönika om tillit, för jag tänker att det inte främst handlar om att bråka med och göra motstånd mot sitt kontrollbehov utan snarare att kultivera tillit. Att helt enkelt välja tillit i utmanande situationer.
Okej då, nu när vi har släppt kontrollbehovet och längtan
efter en framtid vi inte vet något om, vad ska vi då göra med all tid? Vara här
och nu, tänker jag, den enda platsen där livet faktiskt pågår. I det enda som
faktiskt är verkligt, det innevarande ögonblicket.
Innan du nu himlar med ögonen och klickar dig vidare för att allt detta låter för flummigt och esoteriskt så vill jag locka dig att stanna en liten stund längre med ett löfte om att det här faktiskt är väldigt konkret och oflummigt. Ge mig en chans att förklara!
Livet består av ett gäng ögonblick som följer på varandra,
ett nu följt av ett till och ett till och ett till. Till vardags säger vi
ibland ”en dag i taget” men det är faktiskt ett ögonblick i taget, för vi kan
inte leva i mer än det innevarande ögonblicket. Så det vi gör när vi övar
mindfulness eller medveten närvaro är ingenting annat än att öva på att leva i
verkligheten, viket ju låter som en vettig grej att syssla med.
Många av oss längtar in i framtiden för att vi tror att när
saker och ting är på ett visst sätt så kommer allt att vara ”bra”. Men det vi
egentligen längtar efter är en känsla av ”bra” som vi tror kan uppnås endast om
”saker och ting” är så som vi tänker att de ”borde” vara. Om det är sant så
längtar vi ju faktiskt efter en känsla och inte ett särskilt tillstånd. Och
samma känsla kan ju triggas av mängder av olika förutsättningar, vilket öppnar
upp för att vi faktiskt inte behöver att ”saker och ting” är som vi önskar för
att vi ska nå vårt mål, dvs känna känslan vi längtar efter.
Låt mig ta ett exempel: Just nu längtar jag efter att kunna
röra mig fritt på stan, att kunna kramas med dem jag älskar, att gå till mitt
co-working-kontor och jobba, att inte känna någon oro för min egen och andras
hälsa. När jag fantiserar om den här
framtiden och tänker mig att jag redan är där kan jag känna in i kroppen vilka
känslor jag kopplar med den här framtiden som jag längtar efter: Frihet. Gemenskap.
Trygghet.
Så det jag egentligen längtar efter är en känsla av frihet,
gemenskap och trygghet. Och det är ju känslor som jag kan få uppleva på
tusentals olika sätt vilket öppnar upp för helt nya möjligheter. Frihet kan jag
känna genom att sträcka ut armarna, vända blicken mot himlen och ta ett djupt
andetag. Om jag tillåter mig att vara i det ögonblicket så känner jag mig fri.
Gemenskap kan jag få uppleva genom att checka in med mina vänner på Zoom och
vara fullt närvarande och nyfiken tillsammans med dem. Om jag tillåter mig att
vara i det ögonblicket så känner jag gemenskap. Trygghet känner jag när jag
lägger mina händer över hjärtat och säger till mig själv: Jag är här med
dig, jag ska ingenstans. Om jag tillåter mig att vara fullt närvarande i
det ögonblicket så känner jag trygghet.
Genom att bryta ned livet i ögonblick istället för månader,
veckor eller ens dagar. Och genom att identifiera vilka känslor jag längtar
efter, och skapa enkla förutsättningar för mig själv att känna de känslorna, så
flyttar jag dit till hit, och livet från huvudet till hjärtat.
Det är mycket lite vi har kontroll över här i världen. Men
vi kan bestämma vad vi ska göra av det här ögonblicket. Och vi kan skapa
förutsättningar, i det lilla, för att få känna det vi vill känna. Och den fina
twisten, är att det vi fokuserar på växer. Så genom att skapa små stunder där
vi får känna våra favoritkänslor skapar vi också möjlighet för den känslan att
växa. Du attraherar det du är. När du fokuserar på oro kommer din hjärna att
hitta allt möjligt att oroa sig för. När du fokuserar på det du är tacksam för
kommer du upptäcka mer och mer att vara tacksam över.
Fokusera på det du vill ha mer av. Stanna i ögonblicket. Och
flytta dit till hit. Där livet pågår. Just nu.
Vill du veta mer om den här processen, som kallas Desire
Mapping, så bjuder jag in till en
workshop den 26 april 16-18, då du även får möjlighet att börja skapa din
egen Desire Map. Anmälan stänger den 25 april.
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.