Vad hade hänt om socker fick ett E-nummer?

Vi pratar om ”tillsatt socker” i maten, men enligt lagstiftningen är socker inte någon tillsats. Därför har det inget E-nummer. Men vad skulle ha hänt om EU hade krävt att socker skulle genomgå samma säkerhetsgranskning som andra tillsatser? Svaret är att utbudet i våra butiker skulle ha förändrats på ett brutalt vis. En del hyllor hade helt tömts på sina produkter. 

Varför har inte tillsatt socker något E-nummer, som alla andra tillsatser? Den frågan slog mig när jag skrev Fejkmaten. Många tillsatser i vår mat är naturliga ämnen som industrin utvinner från olika grödor. Lutein, E 161b, är ett gult färgämne som de får från ätliga frukter och växter.  Lecitin, E 322, är ett emulgeringsmedel som de får från sojabönor, solrosfrön eller raps. Steviaglykosider, E 960a, är ett sött ämne som de får från växten stevia. Socker är ett sött ämne som de får från sockerbetor eller sockerrör. Men socker har inget E-nummer. Varför?

Socker uppfyller alla krav på att vara en tillsats

Vill man få svar på den frågan, kan man söka sig till den lagstiftning som reglerar tillsatserna i vår mat, EG-förordning 1333/2008. Där står:

Livsmedelstillsatser är ämnen som normalt inte i sig konsumeras som livsmedel men som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål som beskrivs i denna förordning, som t.ex. konservering av livsmedel.

Andra tekniska ändamål som man nämner i lagstiftningen är bland annat att tillsatsen kan ge en speciell konsistens eller söt smak.

Socker uppfyller detta. Vi äter sällan socker som ett enskilt livsmedel, utan vi har det i maten för att få söt smak, en speciell konsistens eller konservera. Så varför får andra ämnen som fyller dessa funktioner ett E-nummer men inte socker?

Socker är undantaget från lagstiftningen om tillsatser

Svaret på den frågan hittar man i artikel 3, paragraf 2a. Där står:

Följande anses inte vara livsmedelstillsatser:

i) Monosackarider, disackarider eller oligosackarider samt livsmedel som innehåller dessa ämnen och som används på grund av sina sötande egenskaper.

Druvsocker och fruktos är monosackarider. Vanligt socker och mjölksocker är disackarider. Maltodextrin är oligosackarider.

Med en enkel paragraf har man alltså undantagit alla former av socker och sirap från lagstiftningen om livsmedelstillsatser. Varför socker får en specialbehandling framgår inte. Det bara är så. Men låt oss leka med tanken att paragraf 2a i artikel 3 inte hade funnits. Vad hade hänt då? Hur hade socker klarat av de krav som EU ställer på andra livsmedelstillsatser?

Andra livsmedelstillsatser genomgår en hård granskning

Väldigt dåligt, kan man sammanfattningsvis svara på den frågan. Som du kan läsa i Fejkmaten har den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) de senaste åren genomfört en ny riskbedömning av i princip alla befintliga livsmedelstillsatser med E-nummer. Utifrån toxikologiska studier på djur och människor har EFSA:s expertgrupper satt en gräns för hur mycket av olika tillsatser vi maximalt bör få i oss. Experterna kallar det för ett acceptabelt dagligt intag.

Som ett exempel upptäckte EFSA i sin genomgång att sorbinsyra, E 200, tycks kunna påverka fosterutvecklingen hos möss och kaniner. Doser som var lägre än 1 110 milligram per dag och kilo kroppsvikt, var dock säkert för djuren. För att sorbinsyra absolut inte ska ha någon effekt på oss människor under vårt långa liv, använder EFSA en marginal på 100 mot denna säkra nivå. Så de har satt det acceptabla dagliga intaget för oss människor till 11 mg sorbinsyra per dag och kilo kroppsvikt.

Hur klarar socker säkerhetskraven för tillsatser?

Låt oss nu ställa samma krav på socker. I den vetenskapliga litteraturen kryllar det av mus- och råttstudier som visar att tillsatt socker orsakar olika sjukdomar. I en studie från 2013 fick mössen 25 procent av sina kalorier från socker. Det ledde till att mössen oftare dog i förtid, och fick färre avkommor. I en studie från 2016 visade forskarna att möss som fick socker oftare fick bröstcancer. I en sammanställning av många olika djurstudier, kunde forskarna dra slutsatsen att socker bidrar till typ 2-diabetes. Det finns också djurstudier som visar att glukos-fruktossirap kan bidra till tjocktarmscancer, och att fruktos driver på tillväxten av prostatacancerceller och metastaser i levern.  

I vissa studier har forskarna gett djuren extrema mängder socker. I andra ligger mängderna på cirka 25-30 procent av alla kalorier. Låt oss för enkelhetens skull anta att 15 procent av alla kalorier skulle vara en säker gräns. Använder vi EFSA:s säkerhetsmarginal på en faktor 100 borde vi människor alltså få maximalt 0,15 procent av alla våra kalorier från tillsatt socker.

Majoriteten av alla livsmedel innehåller tillsatt socker

Inte ens den mest rabiata sockermotståndaren klarar nog den gränsen med dagens livsmedel. Det skulle innebära att vi bara kunde äta typ 1 gram socker per dag. Det är ungefär en tredjedels sockerbit.

Faktum är att om EU tog bort paragraf 2a i artikel 3 i lagstiftningen om livsmedelstillsatser, så skulle det behöva ske en brutal utrensning i våra butiker. Mängder av livsmedel skulle bli förbjudna.

Det mest uppenbara är kanske att godishyllorna på väg fram mot butikskassorna i princip hade tömts helt. Vissa små öar av sötningsmedelssötat godis skulle bli kvar, men allt annat skulle ha försvunnit.

Andra hyllor som skulle ha blivit ekande tomma är de för sylt, läsk, saft, kakor, bullar, efterrätter och andra sötsaker. I frysdisken hade nästan all glass försvunnit och i mjölkkylen hade typ varannan produkt behövts tas bort.

Flinghyllan hade blivit kraftigt nedbantad. Produkterna med tecknade figurer på – de som företagen marknadsför mot barn – skulle ha rykt all världens väg.

I brödhyllan hade limpor förbjudits. Pågen och Skogaholm hade behövt halvera sitt sortiment (minst). Polarbröd hade nästan försvunnit som varumärke.

Det hade också varit svårt att hitta någon sill till midsommar, och knappt någon enda barbecuesås till grillningen på kvällen.

Den värsta tillsatsen har inget E-nummer

Faktum är att om EU skulle börja räkna tillsatt socker som en tillsats, hade storleken på våra butiker kunnat krympa avsevärt. Många av oss hade säkert tyckt att det var en eländig förändring, men vi människor är anpassningsbara. Snart hade vi vant oss. Den stora vinstlotten hade blivit en kraftigt förbättrad folkhälsa och kortade vårdköer. Vi som i dagsläget aktivt väljer bort matvaror med många E-nummer i, hade nog också börjat undra varför vi lagt så stor möda på det när en av de värsta tillsatserna inte ens haft något E-nummer.

För så här är det: säkerhetskraven för olika E-nummer är generellt mycket högre än för tillsatt socker. När det gäller tillsatt socker har vi knappt några säkerhetskrav alls, trots att det bidrar till mängder av dödliga sjukdomar i djurförsök.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.