Vad ska vi göra med alla känslor?

Det vi vet är att alla människor i hela världen har något gemensamt, nämligen känslor. Studier och forskning påvisar att vi från tidig ålder uttrycker nedan utvalda känslor – dessa blir i psykologin således våra 9 grundkänslor och ligger till grund för alla andra känslor. 

Våra Grundkänslor är:

• Rädsla/Oro
• Äckel/Avsmak
• Avsky/Förakt
• Skam / Skuld 
• Ilska
• Ledsamhet/Sorg
• Nyfikenhet/Intresse
• Förvåning/Överraskelse 
• Glädje/Kärlek 

De flesta av oss har medvetet och omedvetet lärt oss att värdera vissa känslor som positiva och vissa som negativa. Att känna förakt, ledsamhet, skam och rädsla är ofta förknippat med negativt och dåligt. Och dåligt är ofta förknippat med något som vi inte vill vara, eller hur? 

Vi kanske fick höra från tidig ålder – Var inte arg, Var inte ledsen, Var inte rädd. Så nu när vi känner dessa känslor i vuxen ålder så är oddsen höga att vi också känner ett motstånd till dessa känslor. Vi får alltså ett motstånd till ett tillstånd. Detta motstånd skapar nya känslor, känslor som har fått namn; ångest, panik och stress. Hänger du med? Håll ut, vi benar ut! 

Vi är också omedvetet tränande i att värdera åsikter, beteende och känslor som rätt eller fel. Bra eller dåligt. Belöning eller bestraffning. Kanske gör vi det för att vissa av oss blivit bestraffade när vi varit arga av våra föräldrar, lärare eller andra auktoriteter. Eller kanske för att vi av samma personer / auktoriteter blivit ignorerade när vi varit rädda eller ledsna. Vi har helt enkelt lärt oss vad vi ska känna för att bli omtycktaoch accepterade. Och om vi är omtyckta så går belöningssystemet i hjärnan igång och producerar dopamin och dopamin gör, enkelt förklarat, att vi känner oss glada och lyckliga.

Vi har alltså på olika sätt och på olika nivåer lärt oss att känslor värderas efter hur dom känns. Känns det bra då är det bra och då är vi bra personer (chansen att vi ska bli omtyckta ökar alltså). Känns det dåligt då är det dåligt och där vi dåliga personer (chansen att vi ska bli avvisade ökar). Vi tar alltså våra egna känslor och tankar personligt. Och vi skyddar således oss själva från att bli avvisade. 

Vi har helt enkelt lärt oss att värdera våra egna och andras känslor och resultatet av det står oftast i vägen för vår självacceptans och vårt välbefinnande. 

Tänk dig att du har en TV, eltandborsten, telefonen, dammsugare eller liknande och denna skulle av någon anledning inte fungera. skulle det då betyda att du är dålig? Eller att du inte fungerar? Skulle du ta det personligt? Ja, vissa av oss tar det personligt. Vad är det för fel på mig som inte kan ha en enda teknisk pryl som fungerar. Medan andra inte tar det personligt utan förstår att det har inget med mig som person att göra om min dator inte fungerar.

Samma gäller tankar och känslor. Men här är det inte lika självklart för oss. För att det känns personligt. Och om det känns så då måste det vara sant, eller? EQ handlar till vissa delar att inte ta dina tankar eller känslor personligt. Att träna på att höra dina tankar och kanske till och med skratta åt vilket spratt dom spelar dig varje dag. Vi skulle vilja gå så lång att säga att dina tankar är ibland rena galenskapen och absolut inte bör lyssnas på. Dina känslor är också således opålitliga. Eftersom dina känslor skapas av dina tankar. 

Vi kanske enbart känt oss älskade när vi har varit glada eller duktiga. Detta kan i sin tur lett till att vi försöker vara glada hela tiden och att vi får ett motstånd till oss själva när dom ”negativa” känslor kommer upp. Känner du igen dig i detta? Vi gör det! 

Vi kan samtidigt också ha lärt oss att vi faktiskt får kärlek mer när vi är ledsna, när vi har blivit utsatta för något orättvist, hårt, kränkande, elakt eller när vi är drabbade av något, världskatastrof, sjukdom etc. När vi har fallit offer för något eller någon så har vi blivit lyssnade på, omhändertagna och älskade. Detta kan ha skapat inkonsekventa beteenden i oss; ”Jag får inte vara arg eller rädd utan anledning. Men jag får vara arg och rädd om något/någon har drabbat mig”.

Samma känslor har på så sätt blivit värderade olika. Vi grundar således många (kanske alla) beteenden direkt och indirekt kopplat till att få kärlek och uppmärksamhet. Vi både misslyckas och lyckas med detta. Vi blir förvirrade i vad som fungerar och utåt sett uppfattas vi kanske som inkonsekventa. Och allt detta är vi relativt omedvetna om. 

Det är inte konstigt att det tillslut blir för svårt, komplicerat och överväldigande att vi hellre stänger av, parkera och tänker på något annat. Vi kan tillslut inte förstå eller ännu mindre förklara vad vi känner. Vi flyr istället våra känslor och andras. Dessa flykter kan se olika ut. En flykt är att vi omedvetet börjar styra våra liv efter glädje och kärlek. Det som känns bra. Men tills slut blir det svårare och svårare att komma i kontakt med även dessa känslor. De ”positiva”. Vi kanske tror att vi inte känner något alls till slut, eller så känner vi massa hela tiden. Vi kanske till och med börjar med antidepressiva för att slippa känna. Det vi oftast inte förstår är att vi är egentligen bara är rädda. Rädda för känslor. Vårt tillstånd blir då att vi förnekar ”negativa känslor” eftersom det är dåligt. Och vi vill ju som sagt inte vara dåliga för då kan vi bli avvisade. Vårt beteende blir då oftast olika former av flykt ifrån känslan. 

Vi kan också förneka ”positiva känslor” då vi kan ha lärt oss att dessa inte hjälper oss att få någon uppmärksamhet eller kärlek. Det kanske inte var någon som såg oss när vi var glada och positiva när vi var barn. Vi blev mer sedda när vi var offer för något. Vi går kanske därför i vuxen ålder till offer fast vi egentligen inte har något att vara offer för. Vi blir negativa då vi lärt oss att det ger oss mer uppmärksamhet än att vara positiva. 

Krångligt? Det kommer klarna! 

Nu på söndag kommer vi att prata mer om detta ämnet i vår workshop. Delta i denna workshopen gratis, första gången. Boka din plats här! 

Om du vill ha tillgång till guidade meditationer, andningsövningar och olika tips, följ oss på vårt helt nya instagram konto här!

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.