Vi måste sluta blunda för följderna av våra höga sockerkonsumtion.

Såg du Agenda i söndags? Om inte, gör det omedelbums. I alla fall om du som vi är intresserad av debatten om sockerskatt. Varenda gång sockerskatt kommer på tal höjs pulsen på oss och vi blir inspirerade att skriva ett nytt brandtal om varför det är en så klok idé att införa det i Sverige. WHO (Världshälsoorganisationen) har pekat ut den höga sockerkonsumtionen som ett stort hälsohot och rekommenderar att vi ska äta max 25 gram socker om dagen, men i Sverige konsumerar vi i snitt 118 gram socker per dag vilket är mer än fyra gånger så mycket. I dag lider varannan svensk av övervikt eller fetma. Störst är ökningen bland barn. Och listan över de sjukdomar som följer av fetma och överkonsumtion av socker är tyvärr lång.

Genom att införa en sockerskatt skulle man göra det dyrare för folk att äta onyttigt och istället för att, som i dag, göra det dyrt för folk att äta nyttigt borde man dra av momsen på hälsofrämjande livsmedel. På så sätt får företag som producerar billig skitmat ett incitament att ställa om till att producera hälsosam mat. Och med tanke på att vi är ett land där skatt används flitigt som just ett styrmedel borde det egentligen bara vara att tuta och köra.

Fast alla är inte lika övertygade. I söndagens Agenda menar Livsmedelsföretagens VD Marie Söderqvist att sockerskatt är helt fel väg att gå och hävdar att vi äter mindre socker i dag än vi gjorde år 1960. Hon pekar på Jordbruksverkets statistik men vi tänker att hon helt måste ha undgått hur missvisande den statistiken är eftersom den bara mäter sackaros, dvs det klassiska vita sockret. De allt vanligare sockerarterna fruktos och glukos som livsmedelsföretagen tillsätter i var och varannan vara inkluderas alltså inte i Jordbruksverkets statistik.

Och faktum kvarstår – vi äter mer än fyra gånger så mycket socker som vi borde, de kroniska sjukdomarna ökar och kryper ner i åldrarna. Diabetes typ 2 till exempel, tidigare kallat åldersdiabetes eftersom det i princip bara drabbade gamla människor, blir nu alltmer vanligare hos barn. Spontant tänker vi att i stället för att använda samhällets resurser till att laga alla som har ätit sig sjuka, så borde vi väl för sjutton lägga krutet på att förebygga att folk äter sig sjuka?