Publicerat: 2018-08-27
Ibland finns det anledning att höja blicken en aning från sin egen navel och fundera lite på de globala krafter som är i rörelse ute i den stora världen. En intressant nyhet som jag nu på sensommaren noterat från min vågräta position i hängmattan är den rapport som visade att en stor del av både det globala rovfisket och skogsskövlingen finansieras via kapital från skatteparadis.
Det var forskare från bland annat Stockholms Resilience Centre och Kungliga vetenskapsakademien som för första gången kunde visa hur den här sortens ljusskygga pengar ligger bakom globala miljöproblem. Hela 70 procent av pengarna som finansierat fartyg som ägnar sig åt rovfiske och 68 procent av investeringarna i skogsskövling i Amazonas kom via skatteparadis som Cayman Island, Bahamas, Nederländska Antillerna och Luxemburg, visade det sig. Häpnadsväckande siffror.
Det här hade förstås varken vi eller forskarna kunnat känna till om inte människor som ägnat sig åt civil olydnad läckt ut hemliga dokument till journalister via det som kommit att kallas Lux-leaks och Panama-papers.
När jag och min journalistkollega Fredrik Mellgren tidigare granskat bygget av Nya Karolinska sjukhuset i Solna följde vi bland annat upp spåren som kommit fram via en sådan läcka i Luxemburg. Det visade sig att det bolag som Stockholms läns landsting tecknat avtal med om att bygga och driva det nya jättesjukhuset – Sveriges hittills största byggprojekt – till hälften ägs av två brevlådeföretag (ägda av brittiska Innissfree) i Luxemburg.
Det är alltså dit en stor del av de skattemiljarder som stockholmarna ska punga ut med fram till 2040 hamnar. Alternativet hade ju varit att vinsten beskattats och att en del därmed kommit tillbaka och kanske spenderats på mer sjukvård.
Vid den granskningen intervjuade vi många experter på skatteplanering och skatterätt och insåg snart att det stora problemet med skatteparadis inte är att det skulle vara orättvist att några slipper betala skatt. Det är det förstås, men huvudproblemet är ändå att skatteparadisen snedvrider konkurrensen på de finansiella marknaderna. Följden är att resurserna fördelas på ett sätt som inte är effektivt för samhället i stort.
Den här typen av kapital söker sig aldrig till investeringar i brunnsborrning efter dricksvatten i en avlägsen by. Knappast heller till malariavaccinering eller utdelning av kondomer i svårt hiv-drabbade länder. De söker sig till stora projekt med hög kortsiktig avkastning.
För experterna på internationell skatterätt vi talade med var det uppenbart att finanskrisen aldrig skulle ha kunnat bli så allvarlig, eller ens blivit av, utan skatteparadis.
Nu var Stockholmsforskarna framför allt fokuserade på miljöfrågor, men när jag ligger i min hängmatta kan jag inte låta bli att tänka på hur dessa skatteparadis också bidrar till en skev konkurrens när det gäller mat. Och att det i förlängningen påverkar vår hälsa. För skövlingen av regnskogarna bidrar till en ökad produktion av vete och palmolja. Skogsskövlingarna går hand i hand med utslagning av små jordbruk och i släptåg får vi den koncentration till ett fåtal råvaror som lagt grunden till en global hälsokris. Av all mat som äts på jorden kommer nu 75 procent från tolv växtslag och fem djurarter.
Så är det förstås. Allt hänger ihop. Maten som är bra för mina tarmbakterier är dålig för skattesmitarna, men bra för miljön. Men det här skulle vi inte ha en aning om utan dessa visselblåsare.
Den tidigare skattekonsulten Antoine Deltour som tog med sig hemliga dokument från sin arbetsplats i Luxemburg dömdes senare till ett års villkorlig dom och böter för sitt tilltag. Skatteplaneringen? Tja, den var laglig.
Foto: Johnny Chen (unsplash.com)
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.