Publicerat: 2015-01-20
Första gången vi stötte på uttrycket ”periodisk fasta” var för något år sedan på Vetenskapens Värld. Må hända att vi var sist på bollen, men sedan dess har vi i alla fall noterat fenomenet allt oftare i medicinska sammanhang. Periodisk fasta innebär alltså att du begränsar antalet timmar på dygnet då du äter, oftast 16:8 (dvs du fastar 16 timmar och äter 8). Och helt ärligt verkar det ge rätt svårslagna resultat – inte bara för vikten utan också för hälsan. Kombon gå ned i vikt + minska risken för kroniska sjukdomar = allmänt poppis.
Stig ägnade en hel krönika åt det i går (scrolla ned ett inlägg om du missade den), och så sent som förra veckan berättade läkaren bakom en av världens största hälsosajter att han själv har testat massa olika dieter och landat på att 16:8 är det bästa för honom. Han väljer ett ätfönster på 8 timmar och Stig begränsar sig till 6, men principen är exakt densamma: de låter organen vila den större delen av dygnet. De första åtta timmarna utan mat bränner kroppen kalorier men sedan, när glykogenet är slut och man inte fyllt på med ny mat, slår kroppen över från ”sugar mode” till ”fat mode” och börjar bränna fett i stället.
Forskning visar att periodisk fasta bidrar till:
Det här låter ju inte helt coco bananas. Tvärtom, det låter inte ett dugg coco bananas. Och om det nu är så att vi kan äta exakt lika många kalorier som vi brukar fast under en begränsad tid på dygnet och på så sätt vinna massa hälsofördelar, så vill vi faktiskt prova. Så from i morgon kommer vi att skippa frukosten, göra lunch till det första målet på dagen och låta bli att äta efter 19.
Det borde vi väl klara, eller?
Periodisk fasta för rookies:
Hör på nu för det här är viktigt: lyssna alltid på din kropp och gå alltid långsamt framåt. Om ditt normala ätfönster hittills har varit mellan 06 och 22, ja då ska du inte gå direkt på 16:8. Börja med 14:10 i stället kanske? Annars är risken tyvärr överhängande att du slutar lika fort som du började. Babysteps är tricket!