Publicerat: 2015-08-24
Vi fortsätter tappert att beta av sommarpraten och i helgen plockade vi krusbär med Maria Strömme*, professor i nanoteknik vid Uppsala universitet, i lurarna. Det var både fascinerande, fantastiskt, läbbigt och skrämmande, och under vår runda i bärbusken fick Maria oss att förstå att vi står på tröskeln till en teknikrevolution som vi inte i vår vildaste fantasi kan föreställa oss.
Nanotekniken verkar lovande på en mängd vis. Bland annat pratar Maria om hur den i framtiden kommer att kunna få förlamade att gå och hur den snart kommer att kunna lösa framtidens energiförsörjning på ett långsiktigt och hållbart sätt. I dag tänkte vi dock lyfta ut en annan del av hur nanotekniken är på väg att förändra våra liv, nämligen hur den inom snar framtid kommer att kunna bota cancer.
I sitt sommarprat berättar Maria om en mycket lovande teknik där man i stället för att använda läkemedel mot cancer använder tomma nanoskal i guld. Om vi förstod det hela rätt så injicerar man alltså tomma guldnanoskal i patienter med väl lokaliserade tumörer, och väl på plats i kroppen hittar skalen fram till tumören (eller rättare sagt till de läckande blodkärlen som alltid omger en tumör) och hopar sig där. Därefter riktar läkaren en laserstråle mot tumören och nanoskalen som, till skillnad från kroppen, absorberar rött laserljus blir då glödheta och bränner sönder tumören.
Med metastaser måste man göra lite annorlunda så då modifierar man tekniken genom att ladda de tomma guldnanoskalen med cellgifter. Sedan gäller samma idé: nanoskalen injiceras, de hittar metastaserna genom de läckande blodkärlen och väl där släpper de ut cellgifterna utan att de riskerar att skada frisk vävnad och utan att de ger den mängd biverkningar som dagens cellgifter ger.
Hur spännande? Detta handlade ju i och för sig inte ett endaste dugg om hur du äter dig till ett friskare liv, men det var så vansinnigt intressant att vi bara var tvungna att dela med oss av vår nyvunna kunskap.
* Jo, egentligen stavar ju Maria sitt efternamn med ett norskt ö – du vet ett sådant där o med ett streck tvärs igenom – men vi hittar det baske mig inte på tangentbordet.