Publicerat: 2019-11-25
Det första och viktigaste steget jag tog på min egen läkningsresa var att ta tillbaka ansvaret för min hälsa, mitt liv och mina val. Jag hade under så många år försökt delegera det ansvaret till andra människor (och mina läkare) som varken hade intresse eller förutsättningar att ta det ansvaret.
Jag är ansvarig för mina tankar, känslor, agerande och reagerande. Andra vuxna människor är ansvariga för sitt. Och något väldigt fint händer när vi tar det ansvaret, när vi sätter oss i förarsätet för vårt eget liv; vi får tillgång till kraften. När jag blir VD i mitt eget liv så tar jag tillbaka makten och då får jag också syn på, och känsla för, kraften. Jag är inte längre ett offer för mina omständigheter.
Jag tror att det är ett val vi alla behöver göra. Att stanna i offerrollen och skylla på alla andra eller ta tillbaka ansvaret och makten över våra egna liv. Det betyder inte att det inte kan vara synd om oss, att livet kan vara tufft eller att vi inte behöver varandra, det betyder bara att jag tar ansvar för mitt liv och mina behov, även när livet är tufft.
“Between stimulus and response there is a space, therein lies your freedom.” – parafrasering från boken A Mans Search for Meaning, Viktor E. Frankl.
I boken A man’s search for meaning skriver Viktor E Frankl om sina erfarenheter från koncentrationsläger under andra världskriget. Han förlorade nästan allt; hela sin familj, alla sina ägodelar och sin fysiska frihet. Han visste förstås inte om han skulle överleva dagen eller inte och han hade mycket små möjligheter att påverka sin situation.
Men han upptäckte något, hos sig själv och i några av sina medfångar, en förmåga att utnyttja det där lilla utrymmet mellan det som hände honom och hur han reagerade på det. Han märkte också att de som kunde utnyttja den lilla gnutta frihet som fanns i det där utrymmet klarade sig mycket bättre. För honom kunde det handla om att välja att känna solen mot ansiktet, att förlåta dem som skadade honom, att känna tacksamhet för den mat han fick tag på eller att hjälpa de medfångar han kunde hjälpa.
Viktors omständigheter är förstås extrema men jag tycker ändå att det är ett bra exempel. För om Viktor kunde hitta ett sätt att välja sin respons på det som hände honom, då kan nog vi också det.
När jag bestämde mig för att bli VD i mitt eget liv så fick jag också syn på vilka personer jag behövde omkring mig, i min ”ledningsgrupp”, för att må så bra som möjligt. Det betydde bland annat att jag behövde sparka en av mina läkare och anställa en terapeut. Jag behövde se över mina vänskapsrelationer och säkerställa att jag hade bästa möjliga supportteam omkring mig.
Ditt liv är en konsekvens av många små val du gör varje dag. Du bestämmer över de valen. Du kan inte kontrollera allt som sker i din omgivning men du kan välja perspektiv och hur du vill respondera. Är den otrevliga busschauffören där för att sänka ditt humör eller kan du visa empati och ge hen ett varmt leende istället? Är det politikernas fel att ditt liv ser ut som det gör eller kan du hitta förhållningssätt som hjälper dig att göra det bästa av din situation?
När vi lämnar offerrollen och tar på oss det fulla ansvaret för våra liv så får vi tillgång till en enorm inre kraft och styrka. Vi inser att vi skapar våra egna liv och att vi kan förändra mycket mer än vad vi tror. Och det vi inte kan förändra det kan vi hitta acceptans för.
”Det jag inte kan förändra det kan jag acceptera, och det jag kan acceptera, det är redan förändrat.”– Tomas Andersson Wij
På vilket sätt kan du ta lite mer ansvar för ditt liv idag?
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.