Publicerat: 2020-06-29
Vi människor är otroligt visuellt orienterade. Om vi t ex ser någon som går konstigt, har ett stort födelsemärke, saknar en arm eller en tand, är ovanligt kort eller lång, så är det sådant som våra ögon direkt dras till. Vi kan inte hjälpa det. Antagligen är den en gammal och genetiskt nedärvd förmåga, som på något sätt var till vår evolutionära fördel.
Det faktum att synen och våra synintryck ges så pass hög prioritet av hjärnan är en delförklaring till de fullkomligt urspårade skönhets- och kroppsideal vi dras med idag. Istället för att hylla mognad, ansvarstagande och utveckling på insidan, vilket naturligtvis är vad varje fullt utvecklad civilisation borde göra (vilket vår civilisation med all uppenbar tydlighet inte är), så är det ytan som hamnat i centrum.
I realiteten är kroppshetsen något som de flesta av oss är påverkade av, eller åtminstone har påverkats av. Hur många har inte bantat i Sverige av helt andra skäl än hälsomässiga, eller har halkat in på ett destruktivt förhållande till maten och kroppen? Ingen vet med säkerhet, men att det är extremt vanligt kan det rimligtvis inte råda några tvivel om. Och det är ju knappast konstigt när vi hela tiden bombarderas av budskap att slankhet är detsamma som framgång, stark karaktär, vitalitet, fertilitet, och social attraktionskraft. Och även om kvinnor lever under ett större socialt tryck än männen att putsa ytan, så det gäller det även oss. Och bryter vi mot kroppsnormerna, som nästan alla gör, så signalerar det helt motsatta saker: viljesvaghet, dumhet, slöhet, och låg attraktionskraft.
Vi är nog överens om att den här kroppshetsen varken är sund eller önskvärd, inte minst för våra barns skull. Nivåer av psykisk ohälsa är väldigt höga i Sverige, speciellt bland unga människor, vår civilisations framtid. Häromdagen fick jag ett välskrivet brev från en person som sa sig ha bantat hela livet, och att detta hade mer eller mindre stulit hennes liv och inre glädje. ”Bantningen blev min livstjuv”, som hon skrev. Så oerhört tragiskt. Tack och lov hade hon kommit på bättre tankar, hon vågade rikta blicken inåt, och hon hade börjat jobba med självbilden. Det kallar jag framgång.
Även om allt elände här i världen inte kan skyllas på kroppshetsen så är det tveklöst en viktig komponent i att många, speciellt kvinnor, känner sig värdelösa, saknar självförtroende, eller mod att göra det de önskar. Är det något vi som civilisation borde fokusera på så är det just detta: att vi sluter fred med våra kroppar och mår bra på insidan. Det handlar om att mångas liv inte når den potential som finns där inne, att de lever ett liv som till alltför stor utsträckning domineras av negativa tankar om sig själv.
Om du är en person som känner dig sårbar i detta hänseende, som lätt fastnar i destruktiva mat- och träningsbeteenden, så har jag några viktiga saker jag vill säga:
- Du är långt ifrån ensam.
- Det är inget fel på dig eller din kropp för att du inte ser ut som skönhetsidealet, så försök att odla en mentalitet där din inre självdialog innehåller lite mer kärlek och uppskattning, och lite mindre av den där nertryckande och dömande rösten som försöker intala dig att du inte duger som du är. Du duger nämligen utmärkt precis som du är.
- Ditt inre välmående är din absolut viktigaste resurs, det finaste du har. Hur du mår kroppsligen, är ofta bara en konsekvens av hur du mår på insidan, dvs din psykiska och emotionella hälsa. Det är oftast på insidan som resan mot fysiska hälsoproblem börjar, så ta hand om insidan först.
- Var lite observant på hur du mår när du surfar runt på nätet, dina relationer, vart du arbetar, etc, dvs vad du måra bra av och vad du inte mår så bra av. Var lite kräsen med det som du släpper in, och börja städa bort det som du inte längre behöver.
- Slutligen: var snäll med dig själv. Det här är kanske det viktigaste av allt, så släpp på kraven. Ingen är perfekt, och det behöver inte du vara heller. Jakten på perfektion leder oftast bara till mera galenskap. Om det gäller din storlek så hitta en vikt som du trivs med, en trivselvikt, som du kan upprätthålla utan bekymmer, späkningar, eller annat destruktivt.
Och mår du bra på insidan, och lär dig att trivas med det du har, då har du det viktigaste du behöver för en god långsiktig hälsa. Vi borde alla satsa mer på att ”polera våra inre ljus”, som någon poetiskt och vackert uttryckte det för mig, och inse att ytan är just inget mer än en yta.
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.