fbpx

Intervju

Post image

PCOS, insulinresistens och d-vitamin (del 1)

I avsnitt #83 av Food Pharmacy-podden pratade vi PCOS med Jenny Koos, också känd som Vulverine, fittolog, sexualhälsorådgivare eller (håll i er nu) Justisse Holistic Reproductive Health Practitioner. I samband med poddsläppet lovade vi att Jenny skulle dyka upp här på bloggen som vår alldeles egna expert på PCOS och i dag är det äntligen dags.

Jenny, berätta för oss. Vad är egentligen PCOS?

Polycystiskt ovariesyndrom, PCO-S, är del av eller ett förstadium till ett metaboliskt syndrom innefattande diabetes, övervikt och kardiovaskulära problem. Namnet har i flera år varit på väg att ändras till ”metabolic reproductive syndrome”, eller “Anovulatory Androgen excess”, eftersom “PCOS” är missvisande. Här har vi ett uttalande om saken från en expertgrupp:

“[The name PCOS] is a distraction, an impediment to progress,” … “It causes confusion and is a barrier to effective education and communication. It focuses on … polycystic ovarian morphology, which is neither necessary nor sufficient to diagnose the condition.” (NIH panel, 2012)

Vilka är symptomen?

Kvinnor med PCOS har ett överskott av androgener (“manliga” könshormoner), vilket kan uttrycka sig som en oregelbunden menscykel, akne, ökad behåring enligt ett “manligt” mönster, tunnhårighet på skalpen, eller fetma kring midjan. I det långa loppet är det kopplat till en högre risk för diabetes och graviditetsdiabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck och livmodercancer.

Syndromet är dock mer komplext än enstaka yttre symptom, men konventionell medicinsk behandling fokuserar på att förtrycka symptomen, t.ex. genom att stänga ner ägglossningen helt och orsaka regelbundna bortfallsblödningar. Problemet med PCOS är dock inte främst är att du inte blöder, utan att du inte ägglossar.

Jo, ägglossningsproblematiken känner vi till. Vi har många vänner med PCOS som har haft problem med oregelbunden mens och svårt att bli gravida. Hur vanligt är det förresten med PCOS?

Det beräknas att upp till 18 procent av kvinnor i fertil ålder har PCOS, och där ingår förstås inte mörkertalet. Det är ett metaboliskt syndrom, en folksjukdom med grund i kost och livsstil, och handlar inte om bråkiga äggstockar. Läs mer om detta här, här och här.

Vad är det då som händer i kroppen egentligen?

I en normal menscykel producerar den växande follikeln (äggskalet) faktiskt androgener, alltså “manliga” hormoner. Dock ska detta androgen i follikeln även konvertera till östrogen, och en topp av högt östrogen är nödvändigt för att hjärnan ska driva igenom ägglossningen med hjälp av hormonet LH. Problemet vid PCOS är att folliklarna stannar på tomgång.

Hormonet LH från hjärnan blir vid PCOS förhöjt under längre perioder än normalt – hjärnan vill nämligen få till en ägglossning som av olika anledningar inte kan drivas igenom. Detta kan göra att ägglossningstester blir svåra att läsa av, en kan få utslag på LH hela tiden eller inte alls.

När nivåerna av LH är förhöjda så ökar konversionen till androgener, såsom testosteron och dihydrotestosteron, vilket ger upphov till akne och hirsutism (ökad kroppsbehåring av manlig typ). Även stress är en stor bidragande faktor, då androgener också kan överproduceras från binjurarna.

Men hur hänger androgenöverskott ihop med ägglossning?

Androgenöverskott från olika källor påverkar i sin tur regleringen av menscykeln ifrån hjärnan, vilket resulterar i en ond cirkel där den haltande ägglossningen hindrar sig själv.

Från de ”halvmogna” folliklarna (växande ägg som inte kommit till slutspurten) frigörs dessutom hormonet AMH. Kvinnor med PCOS har därför ökat AMH. De har också lågt SHBG, ett transportprotein som normalt sett binder upp fritt testosteron och gör det otillgängligt.

Mycket att hålla reda på, men oj vad intressant. Hur ställer man diagnos?

Därom tvista de lärde. Vad patienten behöver veta är att ett eller flera ultraljud som visar på PCO behöver inte innebära att en har PCO-S. Diagnos kan nämligen inte sättas bara utifrån ultraljud!

PCO står för polycystiska ovarier, och betyder många små halvmogna folliklar i äggstockarna utan någon som leder eller verkar vara påväg att ägglossa. Detta fenomen är känt som “pärlbandet” när det syns på ultraljud. Pärlbandet i sig säger dock ingenting om VARFÖR dina folliklar går och går men inte kommer fram till dörren. Det kan nämligen ha med andra saker att göra än PCOS: pubertet, hypotyreos (underaktiv sköldkörtel), näringsbrist, stress, högt prolaktin, eller vissa mediciner.

Enbart PCO kan uppstå under en förlängd menscykel, under stress, eller efter nyligen avslutat bruk av hormonstörande preventivmedel, och är alltså under vissa omständigheter “normalt”.

Enligt AE – PCOS Society så kan diagnos endast ställas om personen uppfyller alla tre av dessa kriterier:

  • Oregelbundna cykler och/eller PCO
  • Överskott av androgener såsom testosteron, androstenedion och DHEAS – eller symptom på detsamma i form av akne, ökad behåring (hirsutism) eller övervikt (särskilt runt midjan)
  • Inte har någon annan anledning att överproducera androgener, tex medfödd binjurehyperplasi

Alltså, om du fått diagnosen PCOS enbart baserat på ett ultraljud, utan att det tagits blodprover, så har läkaren inte gjort sitt jobb. Du skulle kunna ägglossa några veckor därpå och alltså inte ha den slarvigt satta diagnosen längre!

Om du har utebliven mens i ett par månader så behöver det heller inte vara PCOS. Du kan istället ha drabbats av hypotalamusamenorré, vilket inte ligger på äggstocksnivå utan innebär att hjärnan stängt ner din menscykel p.g.a. undernäring eller överträning. I så fall har du istället stiltje på äggstocksfronten, istället för en massa småputtrande.

Att veta VARFÖR just dina menscykler är oregelbundna, varför du har svårt att ägglossa, är helt avgörande för vilken behandling som kommer funka för dig!

Men om en kvinna till slut får diagnosen, vad behöver hon veta för att kunna lindra symptomen? Finns det till exempel olika typer av PCOS?

Lara Briden hänvisar 4–5 olika typer av PCOS, vilket jag tycker är en hjälpsam approach för att hitta de läkemedel som faktiskt fungerar för individen.

Den första och främsta är den insulinresistenta varianten. Av kvinnor med PCOS har 30% visat sig ha störd glukostolerans, ytterligare 7,5% har diabetes, och en behöver inte vara överviktig för att ha problem med blodsockret. Insulinresistens innebär att du inte kan tillgodogöra dig insulin, vilket oftast innebär en ökad produktion. Insulinresistens behöver inte innebära fetma eller diabetes, men kan absolut leda till det.

Insulinresistensfaktorn är anledningen till att diabetes typ 2 är en framtida risk hos de som lider av PCOS – det är nämligen samma problematik i grunden. Och med tanke på att många av oss är uppväxta på Frosties, snabbnudlar och lösgodis så kanske det inte är så konstigt att PCOS ökar.
Hyperinsulinemi påverkar de växande äggblåsorna lokalt och driver på en testosteronproduktion, istället för östrogenet som egentligen ska dominera. Högt insulin höjer också LH från hjärnan, vilket ytterligare ökar produktionen av androgener i äggstockarna. Högt insulin sänker också SHBG, vilket innebär mer fritt testosteron.

Lite mer framåtskridande läkare använder Metformin, en diabetesmedicin, för PCOS. Den är dock tyvärr inte direkt biverkningsfri. Ofta fokuserar man dock ofta enbart på att sänka androgenerna, vilket inte råder bukt på det underliggande problemet.

Du sa att PCOS grundar sig i kost och livsstil, och nu nämner du kopplingen till insulinresistens och blodsockernivåer. Betyder det att kvinnor med PCOS bör tänka på vad de äter?

Ja. Lider du av detta så är första steget att kraftigt minska ditt sockerintag, samt göra dina insulinreceptorer känsligare så att insulinet slipper skrika på dem. Lågkolhydratkost är bevisat effektivt, men jag skulle inte rekommendera att ta bort kolhydrater/stärkelse helt, eftersom du behöver dem för att kunna ägglossa. Ät ordentligt och balanserat under dagen och undvik socker-bergochdalbanor, även om de består av rawfoodbollar. Sömn hjälper, magnesium hjälper, inositol är ett alternativ.

Vi har hört att d-vitamin spelar in, stämmer det?

Ja, d-vitamin är en förutsättning för att du ska ägglossa ordentligt och det finns gott om forskning på hur det är inblandat i PCOS. Det har exempelvis visat sig inducera ägglossning hos kvinnor med PCOS, eftersom det optimerar follikeltillväxt (den växande follikeln har receptorer för d-vitamin), samt sänker AMH och testosteron. Brist på d-vitamin är associerat med just insulinresistens, svårigheter att ägglossa, hyperandrogenism, övervikt m.m. I denna studie hade upp till 85% av kvinnorna med PCOS låga d-vitaminkoncentrationer i blodet.

Tack, Jenny! Vi fortsätter med resten av PCOS-frågorna på torsdag. Ciao!

Foto: Jenny Koos.

Jenny Koos är Justisse Holistic Reproductive Health Practitioner, men också känd som Vulverine, fittologen, the pussy whisperer, trostolkaren, eller helt enkelt den helhetstänkande sexualhälsorådgivaren. Du hittar henne i följande kanaler: facebook, instagram eller på bokadirekt.

Dela

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vi har tyvärr inte tid att svara på alla frågor och kommentarer men uppmuntrar er läsare att tipsa och hjälpa varandra. Observera att du måste få en godkänd kommentar från en admin innan dina kommentarer visas.

0
0

Du har inga produkter i varukorgen.